För några veckor sedan gifte sig en av mina absolut närmsta vänner Lisa med sin Per på vackra Carlshällsgård på Långholmen i Stockholm. Det var en alldeles särskilt speciell dag på många sätt. Förutom att vädret valde att visa sig från sin allra bästa sida, var det dagen innan valet och kärleksbudskapet var tydligt – rosa ballonger vajade stolt i den ljumma vinden. För egen del betydde den här dagen mycket. Inte bara för det alldeles uppenbara – att Lisa och Per som jag tycker så ofantligt mycket om, valde att visa sin kärlek för varandra, sina vänner och familjer genom den här kärleksfesten och det var så inibomben fint allt, utan för att den har varit en av mina delmål den här graviditeten. Det började redan i vintras när Lisa berättade om kärleksfestplanerna och frågade om jag ville vara toastmaster. Jag sa ja och föreställde mig själv stå där med en gravidmage i vädret och hålla låda. Det blev en viktig målbild och satte perspektiv på tiden. Å ena sidan var det över ett halvår kvar till det utsatta datumet för festen. En evighetstid i min menscykellånga tidsuppfattning. Men jag insåg också då att på den tiden kan väldigt mycket hända. Jag kunde mycket väl bli gravid under perioden fram till festen och det var något betryggande som jag valde att landa lite i. Nästa tillfälle då jag fick möjlighet att praktisera den här målbilden var när jag och mina Vintagefabriken-kollegor Linda och Emma tog vårt pick och pack och byggde upp en liten vintagefabrik under Uppsala Vintagefestival i slutet av mars. Vid något tillfälle då frågade Linda om jag ville ta en titt och se om jag kunde hitta något att ha på mig till Lisa och Pers kärleksfest och jag sa bestämt ”nej, jag tänker att jag inte kommer att ha den här kroppen då, så det är ingen idé”. Vad jag inte visste var att jag redan var gravid. Nåväl, en celldelning hade åtminstone påbörjats inuti min kropp och ett par veckor senare visade sig det där efterlängtade plusset på stickan. Och så föll det sig så att jag den 13 september fick stå där och toastmastra med min gravidkula i vädret.
Är så glad att min vän och kollega Emma lyckades fånga mig på bild den här dagen. Jag har inte tagit så särskilt många bilder på mig själv den här graviditeten. Och jag är hela tiden rädd att jag kommer att sörja det i framtiden. Att jag inte kommer att ha någon bild att visa lilla pyret och säga ”titta, där ligger du i mammas mage”. Och eftersom att den här dagen betyder så mycket av så många olika anledningar känns det extra fint att jag får stå där och stoltsera med magen i en makalöst fin klänning. Klänningen är en 1940-talsdröm jag fick låna av Lisa. Hon i sin tur hade den på Emmas 30-årsfest för ett år sedan. På henne satt den dekadent löst och ledigt och nu när jag fick äran att bära den smet den minst sagt åt lite mer runt magen. Var så himla tacksam dock att jag slapp springa runt och leta efter något att klä denna cylinderformade kropp med innan festen. Särskilt med tanke på att fogarna hindrar mig från att springa – eller gå – någonstans. Och jag hade dessutom aldrig hittat något närmelsevis så fint som denna klänning. Till hade jag min senapsgula favoritsjal inköpt på h&m för flera år sedan som jag använder ungefär varje dag och frisyren skapade jag med utgångspunkt i festens art deco-tema (som ni kan se mer av på Emmas blogg). Med hänsyn till foglossning fick jag hålla mig till platta skor. Troligtvis är detta första gången någonsin som jag går på fest i lågskor. Men det gick ju det med. Är så glad att denna outfit är helt ihoplånad eller framgrävd ur min egen garderob. Att jag har bevisat för mig själv att gå på fest inte nödvändigtvis behöver betyda köpa nytt (som i vintage-nytt alltså). Det är något jag väljer att ta med mig även när gravidkulan är borta.
Linda och jag matchade varandra nästan löjligt bra i höstens färgskala – gult, vinrött och smaragdgrönt. Foto: Emma Sundh
This is what I looked like a couple of weeks ago when my best friend Lisa married her Per. I borrowed the dress from Lisa herself and it was perfect for my 28 weeks baby bump. In the picture my dear friend Linda and I matching in autumn colours – yellow, burgundy and emerald green.
